Fortsätt till huvudinnehåll

Sömnlöst i Ekliden

Klockan är tidigt, fåglarna kvittrar och jag kan inte sova. Så då passar det ju att uppdatera bloggen. Tur jag har semester så jag kan sova en stund under dagen i morrn. 😉

Under hela april och maj, upplever jag det som, har viktnedgången gått lite på sparlåga. Det har varit lite upp och så har det varit lite ner men fullt förståeligt eftersom jag närmar mig målet och kroppen inte vill släppa på samma sätt. Men så klev vi in i juni och något hände. Vips hade jag tappat 2kilo första veckan... den veckan blev det nya hål i bältet, jeansen satt löst och ja, ni är med. 😜
Veckan därpå kom mensen och jag tänkte att jaja, nu sväller jag och går upp det där igen. På tisdagen efter helgen fick jag göra ytterligare hål i byxorna och jag kände att kroppen, trots mens, tightade till sig om man kan uttrycka sig så. 😉 
Tisdagkväll var det trivselkväll med buffé-middag med jobbet, ”ät bara det som du verkligen vill ha” var mitt motto. Onsdagen kom och vågen visade ytterligare minus och även denna gång 2kilo. Hur är det möjligt?!? Med mens dessutom! 

Dom två kilona gjorde att jag trillade över -50 kilo i appen. Förstå, jag har gått ner femtio kilo. 50 kilo!! Det är svårt att ta in, både att jag gått ner det men också det faktum att jag burit på dom. Det är ju för guds skull en hel människa! 🤗

Midsommarhelgen har passerat och ur en viktminskningssynpunkt har det varit en bra helg. Lokförarn har jobbat så det har varit lugnt, både på mat och dryckfronten. Vi käkade sillmiddag på midsommar och tog grillkvällen på lördagen. Det behövdes liksom inte två middagar på midsommarafton, jag menar så som det brukar vara. Sillunchen blev sillmiddag istället och funkade alldeles utmärkt. 

Det är ju så jädrans gott med sill... 


Långa promenader har det blivit, på midsommardagen var jag uppe över 10 000 steg innan klockan var tio. 




På lördagen slöade jag i solen och försökte 
få lite sol mellan molnen. 

☀️



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tomteverkstan i full gång

Julfeelingen infinner sig så sakteliga i Ekliden. Tomtar dyker upp lite varstans och jag har dragit på mig ett december-uppdrag. Check it out lite längre ner... 




Jag ska fram till jul köra på ett juldiadem/vecka, olika julörhängen varje dag och på fredagar skojar jag till det med jultröja. 🤩




Dag 2 - polkagriskäppar


Dag 3 - Rudolf med röda mulen


Dag 4 - små små julgranar


Dag 5 - skenande Rudolf 


Och så jultröjan...


/Sara ✨

Tummen upp eller tummen ner?

Facebook.
Tummen upp, gilla eller likes.



Det här resonemanget har jag läst på flera ställen, det här med att gilla olika statusuppdateringar, foton eller dylikt.
Vad gillar du?
Gillar du alls?
Gillar du allt?

Jag har en vän som beklagat sig lite till mig för att min vän i sin tur har en vän som gillar precis allt min vän gör. Det kan vara statusar, foton, incheckningar. ja, you name it. Varenda spår hon lämnar på facebook gillas. Hon börjar tröttna då det även kan komma spydiga kommentarer som kan uppfattas som stötande. Sen att relationen mellan dem är något komplicerad och hon känner att hon inte kan ta bort människan gör det hela något svårare.

Vad hade du gjort?

Mitt val över vem jag vill vara

Ikväll, lite sådär rosé-rosig innan maten satt jag där i solen och onekligen njöt av var jag står idag i livet. Jag, fyller 40 i höst och lever/njuter av livet som jag aldrig trott att man kunnat på det sättet. Jag ser mig i spegeln och gillar det jag ser, har det med åldern att göra eller insikten att jag är den jag är?Jag började den här resan med Viktväktarna för att få hjälp till att bli mamma men den resan har ändrat kurs. Jag kommer inte bli mamma, självvalt förstås, mer än det jag är på jobbet som lärare, och det är helt okej. Jag älskar mitt jobb och jag känner faktiskt ingen sorg över att inte bli biologisk mamma. Däremot har jag alltid sett mig som ”bullmamman” som har mellis färdigt till barnen kommer från skolan, står med armarna i en bulldeg och med mjöl på näsan och den bilden är inte jag, iaf inte längre. Att göra det som förväntas av en eller göra det som känns rätt för en själv är alltid en balansgång. Men för vem lever jag mitt liv, för mig själv eller för alla andra…