Ibland måste man stanna upp...

... och klappa sig på axeln! 
Idag när jag ställde mig på vågen och den sa -1.5kg kände jag hur hela kroppen fylldes av sockerdricka. Jag behövde -1.4 för att spränga 20-gränsen.  Det är galet, jag har sen slutet på september gått ner 20kg. Jag är så glad att jag knappt förstår vad som hänt. Jag som var lite moloken pga av lite olika tankar och annat grubbleri som upptagit min tid. 
Jag har en startvikt i vv-appen och det är där som jag knäckt gränsen. Jag lyckades gå ner lite innan inskrivning på vv. I mitt framgångshäfte har jag ca 2.8kg till jag får ett 20kilos diplom... 

Nästa vecka hoppas jag på en stjärna! 💫


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden går fort när man har roligt...

Sommar 2017, del 2

Tummen upp eller tummen ner?