Tiden går alldeles för fort

Det känns som ett genomgående tema hela tiden. Att faktiskt tiden går för fort, den bara rinner mellan fingrarna. Så här var det ju inte när man var mindre, då gick ju tiden istället sakta. Man hade väl bråttom att bli stor, att få göra vissa saker osv. Nu tycker man väl att tiden ska gå sakta så man hinner med... 

Snart jul, nästa vecka är det första advent. Visst är det härligt även om jag kan tycka att tiden ska sträcka sig över längre tid. Advent och jul är alldeles för kort så jag tjuvar lite redan nu och lyssnar på julmusik och planerar paket och överraskningar. Det finns heller ingen tid på året som den här, när mina känslor ligger utanpå. Jag har nära till tårar och saknaden efter alla de som fattas är som starkast så här års. Jag har också lätt att bli sentimental och jag talat gärna om vad nära betyder för mig. 

Idag skiner solen och jag fick sova ut ordentligt. Vaknade vid halv tio och har sovit lite drygt 11 timmar, galet länge men det var väl behövligt. Frosten ligger på grässtråna och luften ute är alldeles krispig för de få minusgrader som det är. Klädde på mig och gick en sväng, så skönt nät kung Bore nyper i kinderna. Luften blir så frisk och ingen mår så bra som jag, om det bara kom lite mer snö så vore lyckan total. 

      

                                    

Nu sitter jag här, med en kopp glöggte och lyssnar på Peter och Matildas julskiva. Snart är det dags att se dom igen, tyvärr inte med Lokförarn då han jobbar. Jag gjorde ju en chansning när jag köpte biljetterna. Konserten börjar kl 19 och Lokförarn sluta 21, i Hallsberg så det gick ju inte. Tur är att jag har en vän som är lika jul/snö/vinter-galen som jag. Så jag "bjöd" med henne istället... ja, hon får ju betala biljetten. ;)
Funderar, som sagt, på att tjyva lite och eventuellt sätta upp stakarna och stjärnorna i morgon men jag vet inte... 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden går fort när man har roligt...

Sommar 2017, del 2

Tummen upp eller tummen ner?