Så här dags för en vecka sen...

Då for vi runt. Inte satt man så här lugnt och väntade på att grillen skulle bli klar. 


Nä, då var det bord som skulle upp, det skulle dukas, lokalen björkades, rislampor skulle upp och mat skulle hämtas. 
Jag pratar om Pernilla och Mats bröllop som ägde rum den 15 augusti, dagen innan hennes födelsedag. 
Jag hade ju fått frågan om att hjälpa till, att vara hennes toastmistress och jag tackade ju med glädje ja. Vilken ära!! 
Jag tyckte till en början, fick frågan vid jul nångång, att jag inte gjorde så mycket och ska jag vara ärlig tänkte jag nog flera gånger att jag inte var rätt kvinna för jobbet. Jag hade ju bara varit gäst på min kusins bröllop för x antal år sen, det var dessutom då jag förälskade mig i staden Uppsala. Sen hade jag varit delaktig när min syster gifte sig för 16 år sen. 
Var jag verkligen rätt för jobbet? 

Dagarna går ju fort och dagen med stort D dök iaf upp. Och allt klaffade, jag och min kompanjon Jorgie kunde inte ha gjort ett bättre jobb. Vi var båda nöjda när kvällen var över och nöjda var även brudparet, det är ju huvudsaken. Alla gäster tackade dessutom för en fin dag när de gick, sa att vi gjort ett bra jobb. Carola sa också att alla borde ha en Sara i sina liv. Det värmde otroligt! Tack Carola! 
Det fotades och det lektes och talen växlade mellan släkt och vänner. Tårarna rann nästan konstant. Jösses vad jag grät på bröllopet. 
Dessutom fick jag möjligheten att vara med i det ögonblick de fick se varann första gången innan vigseln. Känslosamt och så pass att mina ögon tåras när jag skriver det här.

Att se nervositeten, längtan och förväntan i bådas ögon och sen orden; "åh herregud" när de väl fick se varann, fick mig att redan där brista i tårar.
Det finns inga människor i hela världen som är så fina som dessa två, som har sånt äktenskapstycke. Som kompletterar varandra på alla sätt...



Det är med glädje och ett leende som jag "blickar" bakåt. 
Tack Mats och Pernilla för att jag fick chansen att dela er dag och även fick möjligheten att göra det på så nära håll som jag fick. Att få vara med hela vägen känns som en ynnest. 




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden går fort när man har roligt...

Sommar 2017, del 2

Tummen upp eller tummen ner?