Jag är en romantiker...

Jag är alldeles för färgad av filmens romantik... Jag skulle vilja bli tagen med storm, blommor, bubbel och nåt som glimmar i en liten ask. Mannen med stort M som kommer på sin vita springare. 
Jag lever med en man som är den totala motsatsen... Hans syn på romantik kan vara att hålla upp dörren, laga mat till jag kommer hem från jobbet, en kram när jag inte vill ha den men behöver den som mest, ett varmt leende när jag är på väg in i osäkerhetens land eller en puss i pannan när jag känner mig liten.
Egentligen en vardagsromantik som inte ska "fnysas" bort! 

Jag älskar min Lokförare över allt här i världen, vi ska bli russin ihop men ibland, bara ibland vill jag bli överraskad med en liten "genomtänkt" handling som visar hur mycket han älskar mig. 
För att han älskar mig, det vet jag! Precis för den jag är! Oavsett om jag vore supermodelläcker eller inte. Han älskarmig för det som finns där inne, i mitt hjärta. Min omtanke kring allt runt mig, min möjlighet att lägga "onödiga" saker på minnet... 


Kommentarer

  1. Är vi inte alla egentligen småromantiker? Jag är i alla fall....visst vill även jag bli överraskad och de små paketen är väl egentligen de bästa man kan få =) däremot ska vi inte glömma bort de vardagliga kärleksförklaringarna, det viktiga är att se dem och inte låta de bli en del i vardagen bara. Min man visar på många olika sätt att han älskar mig, jag kommer ofta ut till en färdigskrapad bil om det är kallt ute, när jag sätter mig i bilen på vintern är min rumpvärme på för han vill inte att jag ska bli kall, han är gentleman och hjälper mig på med jackan om vi är ute och drar ut min stol åt mig.....går han förbi mig får jag ofta en liten klapp.....små gester som betyder så mycket. Jag vet att du har en likadan man och det gläder mig =)

    älskar dig!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en kommentar! Ställer du en fråga svarar jag i samma inlägg och ibland kan jag till och med kommentera det du skrivit så kika gärna in igen...

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden går fort när man har roligt...

Sommar 2017, del 2

Tummen upp eller tummen ner?