I glömskans utrymme

Det känns som om bloggen glöms bort. Jag känner ibland att jag inget har att skriva och berätta för er som läser. Vilket i sin tur också leder till att ni försvinner, vet inte vilka som är kvar eller som läser ibland. Jag vet ju hur jag fungerar, bläddrar man in i den vanliga bloggen man läser och inget nytt händer så slutar man ju till slut titta in. 
Bloggen känns också som ett ställe där man borde vara mer eftertänksam, ha djupare "analyser" och tankar kring det som händer runt omkring. Jag känner en press att skriva på ett kul sätt. Jag går och funderar mycket på vad man ska skriva och då faller det lite på för jag är inte riktigt så. Eller är det så att jag fastnat i den där "det-går-fortare-att-lägga-upp-en-bild-på-instagram"-fällan lite grann. Där behöver man inte skriva några längre inlägg till bilden.
Eller är det så att jag kommit till punkten att jag bloggat färdigt? Är det dags att lägga ner bloggen? 

Många funderingar att ta ställning till känner jag och under tiden som jag bestämmer mig så får jag försöka bättra mig, skriva lite mer... 

Tjing! 


Kommentarer

  1. Jag skrev ett jättelångt svar från mobilen men det verkar ha försvunnit! Jag skrev att jag har lagt in alla bloggar som jag följer i bloglovin-appen och går bara in där och möter mitt flöde av olästa inlägg. Jag har inte ens tänkt på att det var länge sen din blogg dök upp där men när den gör det så går jag genast in och läser. Jag går liksom inte runt och väntar och håller utkik utan appen håller utkik åt mig, därför behöver du aldrig fundera på om jag kommer att sluta hitta hit! Jag kommer oavsett hur sällan du skriver. :-* Däremot kan jag känna igen mig i det du skriver och för min del har det gått upp och ner. Nu känner jag väl att jag skiter i om jag inte blir lika rolig som förr eller om det oftast bara blir vardagsinlägg "idag har jag..." som jag själv kan tycka är trist. Det är det jag får ur mig och tycker man inte att det är kul att läsa behöver man inte göra det, för jag skriver inte för mina läsare, trots att jag älskar när de ger sig till känna, utan för min skull! Hoppas du också kan släppa kraven lite och se det som något du gör för din skull och annars inte alls. :-)

    SvaraRadera
  2. Jag läser alltid....

    love U

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en kommentar! Ställer du en fråga svarar jag i samma inlägg och ibland kan jag till och med kommentera det du skrivit så kika gärna in igen...

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden går fort när man har roligt...

Sommar 2017, del 2

Tummen upp eller tummen ner?