För vi levde varenda minut...

Tidigare idag blev jag taggad på instagram av en barndomskamrat. Hon hade hört en låt på radion när hon hämtade sin dotter Agnes på förskolan och hade tydligen genast tänkt på mig. Hon var tvungen att meddela mig och jag blev ju klart nyfiken och knappade mig in på Spotify. Låten det handlade om är Darins "Ta mig tillbaka", en ny låt om jag förstått det hela rätt. Jag hade inte hört den innan men nu går den om och om igen, högt så det dånar i hela huset. Tänk att en sång kan gripa tag i en så hårt som den här gjorde.
Tidigare under dagen när jag lyssnade på den, satt jag och messade med barndomskamraten. Det fanns ett specifikt ställe i låten som grep oss båda. Hon hade tänkt på mig just där och det var nästan som om någon av oss hade skrivit den raden. 


Ta mig tillbaks
Tillbaks till skogen där vi fann en annan värld
Det var vi som skrev historierna där
Krävdes så lite för att bygga nåt så magiskt


När vi var barn, hade vi ett ställe i skogen där vi lekte. Eller det låg i utkanten av en skogsdunge, intill en åker. Platsen var en stor, jättestor sten som var ett perfekt ställe att leka på. Stenen hade som en liten utstickare, som hängde ut över åkern. Där kunde man sitta, dingla med fötterna och tänka att det var högt upp. Det var så högt att man inte ens vågade hoppa ut... 

Vi kunde leka flera timmar, vi förlorade oss totalt och skapade verkligen en egen värld, något magiskt helt enkelt. Jag har inte sett den stenen på väldigt länge men jag minns att sist jag var där kändes den väldigt liten. Den hade krympt på nåt sätt eller så var det jag som blivit vuxen och inte såg på den med ett barns ögon längre. 

Att låten sen griper tag i mig är nog för att den på nåt sätt berättar hur det var förut. 
När jag var liten, då vi var ute och lekte, skapade magi med vänner utan dataskärmar eller paddor. Där vi var unga, oskyldiga och små. När man gick till varandra och frågade; ska vi leka? När vi mötte kompisarna i verkliga livet och såg varandra istället för att lyssna till varandra genom lurar eller se varandra via en skärm.
Den tiden då man såg att ens ord kunde såra mer än vad man egentligen hade tänkt. En tid då man blev osams på "lika villkor", en tid då man kunde läsa varandras kroppsspråk och se ansiktsuttryck när man pratade med varandra. En tid då vi egentligen var mer sociala än vad vi är idag med alla de olika sociala medier som idag finns. 


Jag har förstått att Simone, barndomskamraten som taggade mig tidigare, också sitter och lyssnar om och om igen på samma låt. Som blödiga tjejer kom det en tår tidigare under dagen, när man tänker tillbaka på den tiden när man var liten och oskyldig och då man egentligen bara ville bli stor. Man hade så bråttom att man idag kan känna att man vill tillbaka. Livet var enklare på nåt sätt och man hade hela livet framför sig, likväl hade man bråttom. 
Tommy, en annan barndomskamrat från skolan sitter tydligen också hemma i sitt kök och lyssnar om och om igen på samma låt. Känner likadant som mig och Simone, hur spännande är inte det egentligen... 

Men ta dig en liten stund och lyssna på Darins låt Ta mig tillbaka och jag är helt övertygad om att du kommer bli tagen du också. 


det var en sommar som aldrig tog slut, för vi levde varenda minut. 

Kommentarer

  1. En riktigt bra låt! Gillar när han dessutom sjunger på svenska =)
    Har upplevt samma sak som du, jag menar att stenen var större i ditt minne. Kommer du ihåg "måsön" ute på Räven i Hudiksvall.....jag minns att det var toklångt ut i havet och jag kommer ihåg att jag tyckte att man kunde gå hur långt som helst innan det blev djupt. Vi återvände dit en sommar, jag och Yngve, och jag blev nästan besviken då det inte var speciellt långt ut som denna stenö låg....man kanske ska låta bli att återvända till barndomsminnen och låta dem vara just minnen =)

    Hoppas du får en härlig helg, älskar dig!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en kommentar! Ställer du en fråga svarar jag i samma inlägg och ibland kan jag till och med kommentera det du skrivit så kika gärna in igen...

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden går fort när man har roligt...

Sommar 2017, del 2

Tummen upp eller tummen ner?