Att ha näsa för det...

Jag har tidigare berättat att vi har lite husmus-problem här hemma. Eller så har jag skrivit om det på fb eller nåt sånt. Hur som haver, vi har en musmatare ute med gift i, ett sånt gift som de äter och sen går och dör någonstans. Låter grymt men så är det. För någon dag sen frågade Lokförarn mig om jag kände odören av död mus. Jag hävdade att han inbillade sig, det handlade ju en odör som spred sig utifrån. Det borde vi inte känna inomhus... 

Idag när jag kom hem, klev innanför dörren känner jag en doft som är långt ifrån odören av död husmus. Jag säger inget först men efter lite plockande och pysslande måste jag bara säga det.

" Det doftar semla" 

Lokförarn tittar upp från sin padda som han spelar på, lyfter ena ögonbrynet och säger.

"Men för fan, du är inte klok! Du känner inte odören av död husmus men du känner doften av semla." 

Jag börjar skratta och tycker det är lite kul, öppnar kylskåpet och hittar en påse från Ubbes i Motala, som innehåller två semlor. Har man en näsa för sötsaker så har man... ;)


      
      

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden går fort när man har roligt...

Sommar 2017, del 2

Tummen upp eller tummen ner?