Om jag bara bestämmer mig och lägger av och vela...

Förr om åren var jag skitduktig på att gå på mina promenader. Jag gick massor men idag blir det inte mycket. Latmasken i mig är nog alldeles för stor och jävligt svår att bli av med och jag blir mest förbannad på mig själv att jag inte kommer ut.
Redan i veckan hade jag bestämt mig för att jag skulle komma ut en sväng, gärna tidigt på morgonen men så blev det inte riktigt. Vaknade, sträckte på mig och valde att somna om en stund till istället. Ni ser, latmasken är alldeles för trälig.
Men så när jag väl kom upp och fick ett hurtigt sms från min "Duracell-kanin" Ullis skrev jag att jag skulle gå senare. Upp till bevis svarar hon mig och hallå, då måste jag ju verkligen ut.

Fortsatte med det jag höll på med, hänga tvätt och så laddade jag en till. På med kläder och sen i med lurar i öronen och ut. En sväng på 45 min fick jag till, ett sms med bild gick iväg efter att jag kommit hem igen. Dusch och sen lite lunch...
Ett rätt skön start på lördagen även om promenaden blev till lunch.


Jag vet hur jag funkar, om jag bara bestämmer mig och är hård mot mig själv så kommer jag ut. Nu planerar jag in nästa promenad i kalendern! 

Kommentarer

  1. Jag vet. Jag är likadan. Men just nu finns någon jättespärr! Kommer inte igång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag är som ett tomtebloss, går all-in till jag blir sjuk, skadar mig eller nåt annat och då lägger jag ner. Då går jag all-in åt andra hållet istället...

      Radera

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en kommentar! Ställer du en fråga svarar jag i samma inlägg och ibland kan jag till och med kommentera det du skrivit så kika gärna in igen...

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden går fort när man har roligt...

Tummen upp eller tummen ner?

Sommar 2017, del 2