Tänk att man kan längta så...

Som barn älskade jag mammas pannkakor, hon kunde verkligen det där. Hon stod vid spisen och gjorde lagg på lagg med supergoda och tunna pannkakor. När mamma gick bort frågade jag pappa om inte jag kunde få pannkakslaggen efter mamma i hopp om att jag ska göra lika goda då förstås. ;)
Inga problem sa pappa och när han överlämnar den till mig säger han; jag gjorde rent den litegrann men när jag fick den i näven var det allt annat än just mammas pannkakslagg. Det här var nån lustig liten panna i alumninium (typ) som han hade "slipat" rent... Det jag minns av mammas lagg är en svart sådan men tydligen så var den inte svart i från början. ;)
Behöver jag säga att mina pannkakor inte blev lika bra som mammas och pannkakslaggen fick gå hädan. Nu vill jag ha en pannkakslagg och de är ju inte så dyra så jag ska nog banne mig köpa en. Visst tänker du nu, om du överhuvudtaget undrar, varför använder du dig inte av en vanlig stekpanna?
Det blir helt enkelt inte lika bra! ;)

Det jag vill komma fram till med det här utlägget är att jag idag har ätit pannkakor. Jag har verkligen gått och längtat efter det i ett par dagar så idag till kvällsmat fick det bli två tunnisar. :)

Kommentarer

  1. Visst är det speciellt med pannkakor! Vissa gör supergoda och vissa kan man lika gärna låta bli att äta :)
    Jag är dock inget stort fan av psnnkakor idag, om det inte är amerikanska med lönnsirap förstås ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en kommentar! Ställer du en fråga svarar jag i samma inlägg och ibland kan jag till och med kommentera det du skrivit så kika gärna in igen...

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden går fort när man har roligt...

Sommar 2017, del 2

Tummen upp eller tummen ner?