Lucka nr 4 - berätta om en person du beundrar

oj, EN person jag beundrar...
Det måste få bli min mormor faktiskt.

En liten kvinna men enorm envishet och ett jävlar anamma helt klart.
Mormor och morfar fick 6 barn, Jan, Gunilla (mamma), Kicki, Maggan, Gittan och Matts och bodde i en lägenhet med 5 rum och kök. Mormor jobbade innan barnen kom, med vad är jag däremot osäker på. Men när barnen tittade ut blev det till att vara hemma och ta hand om dem och på den tiden var det ju så. Och ett bra jobb gjorde hon ju med förstås. ;)

Hon pysslade, fixade och trixade med barn och barnbarn. Morfar hamnade i rullstol men det fick inte henne att gå under inte, hon fortsatte att sköta om honom och barnen samt barnbarnen. Tills döden skiljer oss åt liksom.
När jag var 8 gick morfar bort och mormor blev ensam kvar i livet. Det bekymrade inte henne, inte som vi barnbarn såg iaf utan hon stretade på precis som vanligt. Hon gick sina söndagspromenader bort till tobaksaffären och köpte söndagstidningen innan hon gick hem och drack sitt förmiddagskaffe.

Två somrar bodde jag hos mormor och vilken fin kontakt vi fick, hon och jag. Hon lagade mat med grädde i som genererade att jag gick upp i vikt men det var ju så gott! ;) Jag och min kusin lyckades övertyga henne om att prova kebab. Vi drack kaffe i "salongen", som vi kallade hennes lilla oas utanför med trädäck och ramp för rullstolen till morfar. Vi har skrattat många timmar och jag ler varje gång jag tänker på henne.

Tyvärr drabbades mormor av senil demens och barnen valde att låta henne bo på ett demensboende. Där gnällde hon på de andra tanterna och farbröderna för att de inte hade bordskick och kunde bete sig vid matbordet.
Fina mormor finns tyvärr inte längre i livet, även hon har tagit ett steg upp mot de mjuka och fluffiga molnen. Hon sitter där och pratar och skrattar med de andra där uppe.

 
fina mormor med sista barnbarnet

Kommentarer

  1. Älskade mormor! Hon har det säkert bra nu och kramas med mamma i himlen.....jag saknar de båda.....

    Nu fick du mig att börja gråta, men det gör inget. Du skriver så fint och då kommer minnena tillbaka....

    Love U

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en kommentar! Ställer du en fråga svarar jag i samma inlägg och ibland kan jag till och med kommentera det du skrivit så kika gärna in igen...

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden går fort när man har roligt...

Sommar 2017, del 2

Tummen upp eller tummen ner?