Tänk vad lite det är som krävs för ett leende

Tänk vad det krävs så lite för att få någon att le

Kommer ut från vattengympan och känner mig nöjd över kvällens pass. Mör i kroppen och regnet är där, Jag drar upp i halsen och drar ner mössan och kikar under lugg. Kommer till bilen och sätter mig, startar bilen och upptäcker att det har ramlat ner en gren från trädet. Startar vindrutetorkaren för att få bort grenen men inte då... den hade fastnat. Den låg i synfältet så det var bara att stanna och kliva ur för att ta bort den. Upptäcker då att det även sitter en lapp...

Den busiga lilla Pernilla hade varit framme igen, minns ni lappen från i somras?Den som satt på köksfönstret?  Den fick mig också att le stort.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden går fort när man har roligt...

Sommar 2017, del 2

Tummen upp eller tummen ner?