Hippelihipp hurra för mig idag!

I 34 fyra år har jag nu "knallat" på denna jord.
Tänk för 34 år sen kom jag ut med hjälp av sugklocka och såg dagens ljus, skrek gjorde jag säkert också. Blev väl troligen lagt på mammas bröst där hon med förskräckt min såg på mig och sa,
- Henne vill jag inte ha! Ska hon se ut så där?

Gud den moderskärleken! Mitt huvud var ju päronformat efter klockan och mamma trodde att jag för alltid skulle se ut så. Som tur gick det tillbaka... ;)

Pappa hade redan bestämt, innan jag kom ut ?!?, att jag var en pojke så han hade köpt bilbana och elektriskt tåg. Han hade bestämt namn, Karl Sebastian Edmund skulle jag få heta med tilltalsnamn Edmund.
Alltså, jag kanske var en pojke från början men jag tror att så fort jag hörde namnen såg jag till att byta kön fortare än kvickt. ;)
Men jag undrar bara, hur tänkte han?

Jaja, jag fick namnet Kristina Sara-Marie, i den ordningen också. Hur många gånger tror ni att jag blivit uppropad Kristina i skolan eller hos läkaren? Tror ni jag har fattat att det är mig de menar?
Men första namnet är efter farmor och Sara för att mamma tyckte det var fint och Marie för att en arbetskamrat till mamma tyckte att självklart måste ju Marie finnas med. Jag kallar mig aldrig för Sara-Marie, jag kan skriva det men det är sällan. Mamma kallade mig för Stina mot slutet och Sara bara när hon blev arg.

Många fina minnen och många fina upplevelser som har skapat den jag är idag. Jag hoppas jag får en lika fin framtid. :) (oj så pretensiöst det lät) ;)


Här har ni rumpnissen Sara och Ronja-look-alike'n Leila

Kommentarer

  1. Ja hurra för fina Sara idag!
    KRAM!

    SvaraRadera
  2. Om du visste vad jag var stolt över dig när jag var liten, jättesöt och det lilla håret du hade var alldeles blont. Det tog lång tid innan du fick en redig kalufs men du såg ut som en liten ängel när du fick ordentligt med hår och idag har du tagit igen tiden då du var utan hår med en redig och tjock hårman. Jag kommer alltid minnas när du var lill-lucia på Åhlens och gick jämte stora lucian och höll henne i hand med det elektriska ljuset i mun. Själv gick jag längre bak i tåget som tärna men jag minns att jag var stolt över att du var så söt, trots att du lyste som ett stopljus i ansiktet pga ljuset i munnen.
    Jag vet att jag inte alltid varit så snäll mot dig när vi var små...det är väl inte så snällt att sticka någon med nål, men du var så söt när du skrek.
    Tiden går så fort, det har redan gått 34 år sen du såg världens ljus och jag älskar dig massor! Jag hoppas du får en kanonfin födelsedag trots byggarbetare och röra inomhus. Vi får boka in en helg snart för att umgås allihop.
    Tusen pussar och kramar från oss alla! <3

    SvaraRadera
  3. Haha, gud sicken söt lite Sara! Grattis igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, tack! Tycker jag ser mest rolig ut... :)

      Radera

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en kommentar! Ställer du en fråga svarar jag i samma inlägg och ibland kan jag till och med kommentera det du skrivit så kika gärna in igen...

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden går fort när man har roligt...

Sommar 2017, del 2

Tummen upp eller tummen ner?