Skivan är funnen

Den låg på ett ställe och helt enkelt skrattade åt mig... Jag har letat på just det stället, jag har till och hållt i skivan och ändå inte sett den.
Det är helt otroligt hur man kan bli så blind...

Nu är som sagt skivan funnen och numera placerad i skivstället på min skrivbord, ingen risk att den kommer bort igen alltså... Eller ja, till nästa gång som jag bestämmer mig för att använda den. =)

Däremot hittade jag en skiva som jag fått av far min, en skiva med bilder från hans dator. På den skivan finns en mapp som heter Min älskade Eulalia som då var smeknamnet på min mamma. Den innehöll både bilder från innan mammas cancer gjorde sig synlig, både skrämmande och hemska. Bilder från mammas bergravning och begravningskaffet efteråt. Jag hittade en bild som jag tycker är oerhört vacker och som jag väljer att sätta in här.
Jag saknar min mamma, hon var min bästa vän och jag pratade med henne iaf minst 1 gång om dagen. Hon fanns där i alla lägen och ställde upp och jag känner sorg att hon inte hann uppleva mina barn, mamma hade gärna sett att det kommit en liten flicka... Vi får väl se sen när det händer, vad det blir. =)

Mår annars mycket bättre idag, ringde till vårdcentralen bara för att höra hur länge detta kan hålla i. Sjuksköterskan som jag pratade med sa att influensan kunde hålla i upp till 2-3 veckor, hallå?!? Usch, det vill jag inte...
Ska vara hemma i morgon också men sen måste jag gå tillbaka till jobbet, jag blir galen att gå här hemma och inte vara ute eller göra nåt alls.

Puss och kram!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden går fort när man har roligt...

Sommar 2017, del 2

Tummen upp eller tummen ner?